rebbe&england.blogg.se

Jag är så tacksam för denna vecka! Har gått och lagt mig med ett leende på läpparna varje kväll & vaknat upp med ett glatt skutt varje morgon (okej, liiite överdrivet det sista där). En fin vecka har det varit! 

Allt har bara varit såå bra! 

Träffat sköna människor! Har varit bjuden på middag, lunch, middag, middag, lunch, lunch,lunch! Klått de 14-15åriga grabbarna i pingis i "youth club" (som vi har varje fredagkväll i kyrkan)..Jag fick faktiskt låtsas att jag var sämre än vad jag var och missa några bollar så att de inte skulle gå hem helt knäckta :P (Tack morfar förresten, för alla pingismatcher i källaren!) Har skrivit musik, spelat gitarr, hängt med 3 läkare i en superflashig lägenhet i city center (gissa om jag kände mig icke-värdig! :P), fått skjuts hem typ varje dag av alla möjliga snälla människor från kyrkan & vi har haft en fin avslutning innan höstlovet i "the parent and toddler group" (se bild från vår "story and singing time") då vi pratade om Paulus och hans skepsbrott i bibeln. etc etc

 

Igår, lördag, tog jag och Barbora (rumskompis) en buss till "Ilkley" som ligger ca 45min från Leeds. Där vandrade vi upp på the Ilkley moors (långt och brant och sedan platt) för att titta på "the twelve apostles" som vi hade hört skulle va såå fint! Vi hade väntat oss 12 stora stenar i en ring, liknande Stonehenge eller nått, men när vi väl hitta dit efter att ha gått vilse, blivit blöta och svinigt frusna (-->på denna otroligt smickrande bild har jag 4lager tröjor på mig och har precis insett att min youghurt har läckt i ryggsäcken! Vi kunde inte valt en kallare och blåsigare dag!)

 

Nu har jag en 10dagars holiday som ska firas med en tripp till YORK imorgon med familjen GREEN, sen London för att träffa Anna Simpson (gammal bibelskolekompis) och 4/6-delar av resten av familjen FROOOOOOHM!!!!

(Lagerqvist, ni är och kommer alltid vara lite FROHM vare sig ni vill eller inte)

 

baj

Barbora, min rumskompis & jag i Roundhay park i Leeds. Skrev en sång till henne i veckan som vi alla går o sjunger på här i huset :) 

 

Jag, Barbora, Marcos & Lilla på äventyr i Skipton's skogar. Alla var trötta, hungriga & frusna. (Jag gråter av trötthets-skratt)

Nån som kommer ihåg den gamla dängan med Wyclef Jean?

(kuriosa: det var en av de första melodierna jag lärde mig på gitarr)

Jag hade iaf användning av den frasen igår eftermiddag, då jag fann en halvt medvetslös 78åring på toalettgolvet i coffee shopen där jag hjälper till. Hon hade bara trillat ihop och var halvt borta. Damerna jag jobbade med blev ganska chockade så jag fick säga åt dem vad de skulle göra (typ ringa efter hjälp, ta hand om damens gamla syster som satt kvar ute i caféet) medans jag typ försökte hålla kvinnan lugn & varm. Jag kände mig som en blandning av Florence Nightingale & Doktor House för en stund där.

 

Ikväll har vi haft "outburst" i en av stans skolor för barn mellan 5-11år från lite trasiga familjförhållanden. Dit får de komma och leka, pyssla, tävla, sjunga och höra bibelberättelser. Det var verkligen riktigt roligt och alla barn tyckte jag pratade för mycket amerikanska :) 

 

Imorrn är jag LEEEEDIIIIG!! :D Ska försöka ta mig till en optiker för en synundersökning. De kanske har svaret på gåtan om min fesljumma huvudvärk.

 

bild på kyrkbyggnaden där jag hänger en del: (South parade baptist church)

 

här ligger ABC coffee shop, ni ser det blåa där (ni ska få se bilder inifrån en vacker dag)

 

 

 

Lite uppdateringar:

Läget: min förkylning är på väg att försvinna :) , fortfarande glad att va här. Har dock gråtit ikväll efter ett avsnitt av DOWNTON ABBEY där något tragiskt hände Lady Sibyl (ska inte berätta vad för er som följer det lika maniskt som jag :P).

 

När jag skulle hjälpa Willie (min nya vän från Camerun) att städa en toalett som inte blivit städad på över ett år hemma hos en kvinna. Vad som var sååå bra var att jag var så extremt täppt i näsan för den lilla stank jag kände var DÖDLIG, så jag kan bara tänka mig hur det hade varit utan allt mitt snor! Kvinnan vi hjälpte var så glad och tacksam så hon grät. Den kramen jag fick innan vi gick hamnar nog också på veckans high-lista. 

 

Veckans low: gitarren min är sönder och måste skickas tillbaka för lagning=jag måste öva på mitt tålamod

 

-mycket ukulelespelande med barnen i kyrkan

-få värdefulla kärlekstips av mina kära 86-åriga kollegor i ABC coffee shop (de flesta som hjälper till att jobba där är över 70..och sen är det jag då..haha)

-ett inspirerande (och Gudabestämt!) möte med en äldre Kenyan som ska flytta til Sverige om 2 veckor. När han kom till England för 10 år sedan var han en EXTREM muslim, han följde allt i koranen, han hatade människor med andra religioner, han hade planer på och kontakter i en terroristgrupp i Afghanistan och en av hans vänner i Leeds var en av självmordbombarna i terrorattacken i London för några år sedan, MEN (!!) För fyra år sedan under fastemånaden ramadan så bad Salmon, inte till Allah utan till Guden han innerst inne längtade efter och som han inte kände att "Om du finns Gud så visa dig för mig, visa mig vem du är". Han berättade att han väcktes dramatiskt mitt i natten av en jordbävning och en kraftig men behaglig vind inne i hans rum, fast fönstret var stängt, han fick se änglar och möta Jesus som talade till honom. Sedan den dagen blev hans liv totalt förvandlat! Han berätta att helt plötsligt fylldes han av kärlek till de människor han tidigare hatat och velat döda. Dagen efter ringde han sin syster (som var kristen) för att berätta vad som hade hänt. Hon började gråta i andra änden av telefonen och berättade att samma natt hade hon gått hemma och bett till Gud för sin bror, att hans ögon skulle öppnas, så att han kunde förstå sanningen! Och sedan har det hänt en MASSA andra grejer oxå som knappt går att återberätta så här... (Hoppas ni i Sverige får träffa Han nån gång!)

 

 

 

Nu ska jag sussa! Upp tidigt imorrn för att gosa med alla bebisar i "the toddler group".

/R

 

Idag när jag kom hem från "jobbet" stod det två stora kartonger i hallen adresserade till mig. Jag blev överlycklig och glömde bort mitt febriga huvud och snoriga näsa. MIN GITARR HADE KOMMIT!!

Så hela eftermiddagen har spenderats med den blanka Herr Ibanez & min fina ukulele som jag fick av Elimförsamlingen i Örnsköldsvik när jag slutade min tjänst däruppe.

 

Tänkte dela med mig av en sång jag skrev för ett tag sen men som spelades in idag (passande nog)

 

Ha d!

Vilken vecka! Har verkligen varit på toppen (bokstavligt talat) och på botten! 

Allt började fint med EVS-träningen & vandringen upp på "the Malvern Hills" följt av att jag fick träffa en OS-medaljör i rodd & hålla i OS-fackla, äta chicken Tikki masala varannan måltid (ME LIKE!), skaffa internet till mitt hus och hänga med Willie från Camerun. Men i lördagskväll började vandringen nedåt, eller rättare sagt fallet! De omärkta äggen från marknaden som jag hade ätit under dagen (& som troligtvis var för gamla) gjorde sig hörda! Hela natten kändes som en never ending story då den spenderades sittandes på/ böjd över toaletten.
Jag var helt utmattad när jag stapplade tillbaka till rummet men jag hann inte mer än innanför dörren då jag föll ihop och svimma så jag skrämde livet ur min då sovande rumskompis. Haha, fattar inte varför jag alltid ska bli en svimmande drama queen när jag är utomlands!? (ps. jag mår bättre nu)