hemma...
Hej!
Kom hem på en liten blixtvisit till Svearike förra veckan-nu.
Var i Götelaborg först en sväng för att överraska min syster+man, åkte ut till Fotö för gå barfota, lukta på havet och drömma om sommarn på min pappas båt (om hålen hinner bli lagade :P).
Nu är jag hemma i Nässjö en sväng, funderar på framtiden, träffar somalier och pratar svenska, släkt+vänner, kliver i maten på altanen och hoppar in och spelar gitarr på barnmusikal. Sverige är härligt ändå!
/Rebbe
var finns knappen?
"Rebecka, it's really hard to miss a family member. I think that´s why I act like this. I miss my dad and I haven't seen him for a long time. I think it's his birthday today too, but I'm not sure..."
...säger en 9årig grabb igår på en av skolorna* som jag besöker med KK. Den här killen har en relativt kort stubin jämfört med andra, och igår, ganska tidigt in på lunch club, märkte jag att han höll på att explodera av ilska. Jag tog han åt sidan och försökte lugna ner honom, och då kom allt under ytan fram.
Vi vet i teorin att många barn som kämpar med att "va duktiga" ofta kanske kommer från svåra eller trasiga hemförhållanden. Ibland kanske vi slänger ur oss den faktan som någon slags halv-akademisk förklaring till ett barns beteende, men ändå fattar vi inte. Vi fattar inte vad den brustna verkligheten gör med en liten människa, eller att det ens faktiskt är på riktigt. Vi fattar inte, speciellt när den stormiga världen är ljusår bort från vår egna trygga lilla ankdam.
Ibland önskar jag att det fanns en knapp som jag kunde trycka på, som gjorde att jag kunde dela med mig av allt det jag fick när jag var yngre+nu till de som inte ens fått chansen att uppleva typ:
föräldrar som älskar
varmt hus
mat på bordet
rena kläder (tack MAMMA!)
möjligheter att testa på, byta och fortsätta med olika aktiviteter
mor&farföräldrar och andra som ställer upp
hopp om en framtid
verkligt liv
Det är detta som får mig att vilja göra det jag gör och leva som jag lever.
Jag vill va med och hitta den där knappen!
/Rebbe
________________________________________________________________________________________________
*Jag och en annan tjej är där en gång i veckan och kör en lunch club för ett 20tal barn som på olika sätt blivit utvalda för att vara med. Vi leker lekar varvat med korta små samlingar och övningar där vi talar om självförtroende, popularitet och Gud, typ.
woodhouse vår
våren har äntligen kommit till Woodhouse!
sista veckan har vi haft 2 nya housemates/ fina gäster i huset. En britt och en svenska. Massa äventyr. Inte spenderat några pengar-men ändå massa mat så det räcker och blir över. Gitarrspelat oss till en gratis stol, spännande möten med människor, dricka kaffe utomhus, baka päronkaka till Waz och Saf som äger lilla butiken runt hörnet, sammanträffanden, kidzklub barn+familjer som man får komma nära och så massa massa mer.
Just nu känns det som att den dröm vi hade om att dela allt, ha ett öppet hus för allt och alla, faktiskt händer på riktigt-och det är såååå enkelt, välsignat och KUL!
Våra nya vänner som gästar oss ett tag:
#Ilovemylife
/rebbe
en ganska vanlig vecka...
Heey!
När jag inte sysslar med sånt här...
så passar jag på att åka till kusten...
eller gör någon av mina utmaningar (här: ha på min onsie utomhus en hel dag)...
eller klättrar i berg...
eller är med mina favoritbarn och kollar på höns i farmen bakom mitt hus...
eller är ute på skolor/fritidsgårdar/besöksrundor med Kidzklub...
nu vet ni det.. :)
För övrigt har vårt hus blivit lite av ett hostel. HAHA! Människor kommer och går och denna vecka flyttade det in en tjej som blivit av med sin lägenhet...får se hur länge hon stannar.. och på Lördag kommer det en ny svenska hit från Australien, om jag minns rätt... #<3öppethus
/Rebecka
ps.
min house mate Esther är med och hjälper till och tolkar på Paralympics i Sotchi.. Håll utkik efter henne!
