var finns knappen?
"Rebecka, it's really hard to miss a family member. I think that´s why I act like this. I miss my dad and I haven't seen him for a long time. I think it's his birthday today too, but I'm not sure..."
...säger en 9årig grabb igår på en av skolorna* som jag besöker med KK. Den här killen har en relativt kort stubin jämfört med andra, och igår, ganska tidigt in på lunch club, märkte jag att han höll på att explodera av ilska. Jag tog han åt sidan och försökte lugna ner honom, och då kom allt under ytan fram.
Vi vet i teorin att många barn som kämpar med att "va duktiga" ofta kanske kommer från svåra eller trasiga hemförhållanden. Ibland kanske vi slänger ur oss den faktan som någon slags halv-akademisk förklaring till ett barns beteende, men ändå fattar vi inte. Vi fattar inte vad den brustna verkligheten gör med en liten människa, eller att det ens faktiskt är på riktigt. Vi fattar inte, speciellt när den stormiga världen är ljusår bort från vår egna trygga lilla ankdam.
Ibland önskar jag att det fanns en knapp som jag kunde trycka på, som gjorde att jag kunde dela med mig av allt det jag fick när jag var yngre+nu till de som inte ens fått chansen att uppleva typ:
föräldrar som älskar
varmt hus
mat på bordet
rena kläder (tack MAMMA!)
möjligheter att testa på, byta och fortsätta med olika aktiviteter
mor&farföräldrar och andra som ställer upp
hopp om en framtid
verkligt liv
Det är detta som får mig att vilja göra det jag gör och leva som jag lever.
Jag vill va med och hitta den där knappen!
/Rebbe
________________________________________________________________________________________________
*Jag och en annan tjej är där en gång i veckan och kör en lunch club för ett 20tal barn som på olika sätt blivit utvalda för att vara med. Vi leker lekar varvat med korta små samlingar och övningar där vi talar om självförtroende, popularitet och Gud, typ.
Kommentarer
Trackback
